Tak til Sten-Åke

Tak til Sten-Åke for brug af info.

Historik

Mysing-båtarna byggdes hos Thure Lindströms Båtbyggeri i Kråkö, Borgå, Finland mellan 1961 och slutet av 60-talet. Kända svenska representanter var Ture Lindströms Svenska AB och Stockholms Motorcentrum.

De första Mysingmodellerna var rena sport- och campingbåtar med utombordare och hel eller delad vindruta. De betraktades som stora och rymliga jämfört med samtida motsvarande modeller av andra fabrikat. De efterföljande modellerna byggdes större med ett par kojplatser i en ruff under fördäck försedd med små ruffönster, a la Solö. Hard-Top modeller av mera utpräglad DC-typ ingick också i sortimentet.

Under senare delen av 60-talet ökade kraven på bekvämlighet och många ville ha möjlighet att kunna bo på sin båt under längre perioder. Detta ledde till att kabinbåten växte fram och flera båtbyggare presenterade en rad modeller, varav många blev stora försäljningssuccéer fram till i början på 70-talet (t.ex. Orrskär, Saxaren …). För att hänga med i konkurrensen gjordes också kabinvarianter av Mysingbåtarna, där man i princip konstruerade kabinöverbyggnader på befintliga skrovformer.

Mysingarna är klinkbyggda på ekspant med skrov i mahogny eller furu och överbyggnad i mahogny och mahognyfanér. Motorbestyckningen var på de tidigare modellerna utombordare med varierande motorstyrka. För de senare större modellerna byggdes även varianter med VP Aquamatic inudrev eller rena inombordare med mittmonterade motorer. Beroende på modell och motor kan Mysingen köras i toppfarter mellan ca 17 till upp emot 30 knop.

Det är väl känt att sjöegenskaperna hos Mysing-båtarna inte är dom bästa. Skrovformen, med en hög och spetsig stäv och plan botten, gör att båtarna i hög fart blir känsliga för sidvind och slår hårt i krabb sjö. Gången i hög fart påverkas också kraftigt av hur vikten fördelas i båten.
Men, i “glidar”-farter kring 13-15 knop med nedfällt kapell, är det en fantastisk känsla att fara fram i en Mysing.

De första uppgifterna om Mysingen-försäljning är från 1961 (Mysingen 1 och 2).

1965 består Stockholms Motorcentrum’s Mysingenprogram av Mysingen 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Vid samma tid (även 1964) sålde dom också ett par båtmodeller som hette Sea Camping 1 och Sea Camping 2 som dock inte ingick i Mysingenprogrammet. Denna Sea Camping 1, som byggdes på A. Borgströms Båtbyggeri i Borgå, är identisk med den båt som Stockholms Motorcentrum senare säljer som Mysingen Sea Camping.

1967 säljer Stockholms Motorcentrum samtliga modeller som 1965, förutom Mysingen 3, samt modellerna Mysingen Special och Mysingen Cabin. Vid denna tid har Stockholms Motorcentrum också tagit in Sea Camping i sitt Mysingenprogram.

Mysingen 1 Jr och Mysingen 4 Sea Camping vet jag ännu inte mycket om vid vilken tid dom såldes.

Båtbyggarna i Borgå var många på 60-talet, bl.a. Ture Lindströms, A. Borgströms, G Hellmans och B Johanssons. Som exemplet med Mysingen Sea Camping visar är det inte alltid är lätt att med säkerhet bestämma ursprunget hos båtarna från den här tiden. Ser man på Sea Camping-modellen så är den ju mycket lik övriga Mysingen-modeller i skrovform, byggnadssätt och i olika detaljer, så det är nog inte helt osannolikt att varven i Borgå hjälpte varandra när orderingången var hög och att man utbytte/”lånade” ritiningar och konstruktionslösningar. Det kan också nämnas att det senare är ett känt fenomen bland svenska båtbyggare på 60-talet

Sägen

Det var en gång, på kung Frodi’s dagar, två kvinnliga jättar som arbetade i en kvarn som kallades Grotti. Jättarna, Fenji och Menji, var de enda varelser som var tillräckligt starka för att kunna vrida den jättelika kvarnstenen som på ett magiskt sätt tillverkade mat och andra förnödenheter till invånarna i Frodi’s land. Kungen lät dem arbeta oavbrutet och tillät bara korta vilopauser som inte varade längre än att dom hann sjunga en sång. En natt, när jättarna var utmattade och arga, sjöng dom en magisk visa som orsakade Frodi’s död.
Men den nya kungen Mysing satte jättarna i lika hårt arbete som den gamle kungen hade gjort. Nu lät han jättarna mala salt i Grotti och dom malde så mycket att hela havet fylldes av salt.
[trad. Skandinaviska gudasagor]

Ja, det var så som havet blev salt och allt var kung Mysing’s förtjänst. Flera tusen år senare så byggdes i Finland en båt till kung Mysing’s ära, att färdas på Östersjöns salta vatten. Den kallades Mysing och har man tur så kan man än i dag få se en av dessa skönheter glida fram över våra vatten.